Meille ei Petsamossa syntyneille

"Emme olisi voineet syntyä sinne"

Me sodan jälkeen syntyneet emme ole syntyneet Petsamoon.
Mutta emme myöskään olisi voineet syntyä sinne. Se ei ole tunneasia, vaan biologinen mahdottomuus. Me olemme heidän jälkeensä – heidän ratkaisujensa,
menetyksiensä ja sopeutumisensa tulosta. Meidän olemassaolomme on sidottu siihen, että he menettivät kotiseutunsa ja rakensivat elämänsä uudelleen.

Jos Petsamo olisi pysynyt, me emme olisi me. Ei ole järkeä surra sitä, mitä ei voinut olla. Mutta on syytä kantaa sitä, mitä on: kulttuurinen perintö, kieli, tavat, muistot – se, mikä elää meissä heidän kauttaan.

Me emme ole syntyneet kartalle, vaan kertomukseen. Ja siinä kertomuksessa Petsamo ei ole kadonnut, vaan muuttunut: paikasta perinnöksi, maisemasta merkitykseksi. ( tk) ***

Vi kunde inte ha fötts där.

Vi som är födda efter kriget är inte födda i Petsamo. Men vi kan inte heller ha fötts där. Det är inte en känslomässig fråga, utan en biologisk omöjlighet. Vi är ute efter dem – resultatet av deras beslut, förluster och justeringar. Vår existens är knuten till det faktum att de förlorade sitt hemland och byggde upp sina liv igen.

Om Petsamo hade stannat kvar, hade vi inte varit vi. Det är ingen idé att sörja det som inte kunde vara. Men vi ska bära med oss det vi har: kulturarvet, språket, sederna, minnena – det som lever i oss genom dem.

Vi föds inte på en karta, utan på en berättelse. Och i den berättelsen har Petsamo inte försvunnit, utan förändrats: från en plats till ett arv, från ett landskap till en mening

(tk)